💔 7 Saker Jag Inte Gillar Med Mig Själv 💔

1. Att jag har så svårt att börja gilla någon mer som vän, om ni fattar vad jag menar. Detta har länge vart ett problem och ibland undrar jag 
ens om det någonsin kommer att gå? Mina kompisar har haft flera förhållanden, till och med min LILLA syster har haft ett förhållande (inte
för att jag var avis på just det haha) men ändå liksom. Sedan är det ganska jobbigt med tanke på att det är några som fått starka känslor
för mig (inte för att låta så, men det är faktiskt sant)... och då har jag flera gånger fått sagt att jag inte känner samma sak och det är klart att
man har brytit några hjärtan, vilket jag hatar. Känner mig så himla dum. Samtidigt så vet jag att det inte är mitt fel om jag inte känner samma
sak, men ni som känner mig vet ju att jag hatar att såra folk, det är verkligen bland det värsta jag vet. Så hade jag kunnat, hade jag utan 
tvekan ändrat mig själv, men nu är ju fallet att jag inte kan det. Så vi får väl se om jag lyckas bli kär i någon i framtiden... :)
 
2. Om jag känner att jag har en löst skinn på kroppen eller om jag har sårskorpor så måste jag riva bort dom... alltså det är så äckligt 
egentligen, men jag tror att det är många som har det där problemet. Tyvärr så resulterar ju det att jag får en massa ärr på kroppen, inte att
de är stora ärr direkt, men måste verkligen sluta med de där ovanorna för jag vill inte ha några fler små ärr, det är så fruktansvärt onödigt!
Som tur är så gäller inte detta finnar, finnar pillar jag aldrig på, dels för att det gör ont och dels för att man får flera finnar och det vill jag EJ.
 
3. Ibland kan jag vara galet envis. Inte mot mina vänner men mot t.ex. familjen. Men kan ju säga såhär, jag har ju fått det från någon och 
både mamma och pappa är envis och dom har minsann aldrig fel (om du frågar dom). Lisa är nog den enda som faktiskt kan ge sig, men det
är nog mest för att hon inte pallar prata haha. Så jag ska försöka tänka på det nästa gång. Jag ska bara skita i alla och gå därifrån...
 
4. Jag är alldeles för snäll mot folk. Jag har gett alltför många chanser till människor i mitt liv, som de verkligen inte har förtjänat. Det är en av
anledningarna till att jag tagit avstånd till en av mina närmaste vänner, då jag ansåg att nu får det vara nog. Om hon vill vara min kompis är
det upp till hon att visa det med då det alltid var jag som frågade om vi skulle hitta på något, det var alltid jag som i huvudtaget visade något
intresse av att hitta på något och ta kontakt. Så efter incidenten med halloween festen så sa jag till mig själv att nu får det vara nog, det är 
dags för henne att ta kontakt med mig om hon vill träffas. Och om hon skulle kontakta mig så skulle jag bli huuur glad som helst verkligen. 
Jag håller inga grudges mot henne så länge hon visar att hon vill vara min vän, för det är det enda jag bryr mig om. Och jag saknar henne
så JÄVLA mycket, det är helt sjukt. Hon var ändå min allra bästa vänner... Om hon aldrig kontaktar mig så kommer jag givetvis bli ledsen...
 
5. Att jag är så fruktansvärt rädd för spyor är verkligen något som jag absolut hatar med mig själv. Det gör mitt liv så himla mycket svårare
än vad det borde vara. Jag hade inte haft lika mycket begränsningar då. Jag hade vågat gjort mer saker, typ gå ut med kompisar osv... jag
ska ju göra det i sommar, för att utmana mig själv, men det är helt ärligt min spyfobi som gjort att jag inte har vart ut än.
 
6. Om jag gillar något så kan jag bli jävligt fast och då har jag väldigt svårt att slita mig ifrån det. Bland annat kan det vara när jag bloggar, 
eller spela sims. Jag kan liksom sitta i flera timmar och om jag är tvungen att göra något annat så blir jag typ asarg, visar inte det utåt dock
men det känns på insidag och det är galet drygt, vet inte vad jag kan göra för att förbättra det heller. Alltså nu låter det som att jag är en 
gamer/datanörd, så är det inte, jag sliter mig när jag har annat att göra OFC, men jag kan bli less och det är det som jag ej vill känna, för
min egna skull liksom. 
 
7. Om jag väl börjar gilla en kille (som jag gjort en gång) så kan det ta ett jävligt bra tag innan jag kan "släppa" honom. Nu är det ett par år
sedan som jag finally got rid of mina känslor för honom och jag kommer ihåg hur bra det kändes. Om jag såg honom ute på stan eller liknande
så kändes det ingenting liksom, han var som en helt vanlig människa och jag kunde bry mig mindre om han var med en annan tjej. Men det
tog ett väldigt långt tag innan jag could let go. Men så kanske det är för de allra flesta om man verkligen gillar någon. Men det är så himla 
jobbigt verkligen, därför var jag bara tvungen att ta upp det på denna lista.